Sverige mot IT-toppen
Anförande vid Ingenjörsvetenskapsakademiens Jubileumssymposium ”Människan –Tekniken –Framtiden”
Samhällsutvecklingen som vi känner den genom historien har många och varierande drivkrafter. Och många är också de som försökt att utveckla över tiden giltiga lagar för hur denna utveckling drivs fram. Men mekaniska lagar ger sällan tillfredsställande svar. Ytterst drivs utvecklingen alltid framåt av den kreativitet och den nyfikenhet som vi som människor är utrustade med, och som ger varje samhälle i varje tid en strävan efter att bygga nytt, göra bättre och tänka längre. Och i detta ligger, att utvecklingen aldrig i sina detaljer kommer att gå att förutse, eftersom man i morgon kommer att ha upptäckt det vi i dag inte känner, och i övermorgon tänkt det som ännu ingen förmått att tänka. Men samtidigt är det uppenbart att utvecklingen av vetenskap och teknik spelar en alldeles avgörande roll för hur våra samhällen utvecklas. Den öppnar ständigt nya möjligheter för den mänskliga kreativiteten, det individuella skapandet och det företagande som i stort eller smått har burit upp inte minst den hisnande utveckling som mänskligheten gått igenom under de senaste seklerna. Den industriella revolutionens betydelse känner vi alla. Den är en enastående del av mänsklighetens samlade historia. När människan började att förstå naturens krafter, och sätta vetenskapens logik i sin egen tjänst, öppnades upp möjligheter som ingen hade kunnat förutse ens bråkdelar av. Det var när sinnena började att öppnas, när kreativiteten förmådde att tränga fram och gamla dogmer släppte sitt grepp över människornas och samhällenas föreställningsvärld som detta blev möjligt. Och utvecklingen blev snabb. Från det fattiga och usla Sverige som Vilhelm Mobergs Karl-Oskar tvingades att lämna för att över huvud taget överleva till dagens utvecklade och internationaliserade välfärdssamhälle har gått föga mer än tre generationer. För inte så länge sedan var det populärt att säga, att detta inte kunde fortgå, eftersom vi på något sätt ansågs ha nått tillväxtens gränser. Tekniken sågs som något nästan ont och tillväxten som något som enbart skulle föra elände med sig. I stora datorer matades in stora modeller som på stora diagram pekade på de stora katastrofer som skulle komma. Den industrialiserade världen gick under i sitt överflöd, och den underutvecklad världen gick under i sin fattigdom. Exakt hur sammanbrottet skulle komma var oklart – men komma skulle det med säkerhet. Men så blev det inte – och så kommer det heller inte att bli. Därför att den utveckling som inleddes med den vetenskapliga och den industriella revolutionen är en utveckling där mänsklighetens kunnande växer allt snabbare och snabbare. Och där det ständigt tas fram nya möjligheter att lösa gamla problem – samtidigt som vi ständigt brottas med de nya problem som denna ofta hisnande snabba utveckling för med sig. Utvecklingen av vetenskap och teknik är av avgörande betydelse för hur våra samhällen utvecklas. När jag i augusti 1986 – nu för snart åtta år sedan – tillträdde som moderat partiordförande, försökte jag i mitt allra första anförande ge en bild just av hur skiftet i vetenskap och teknik innebar ett skifte i förutsättningarna för mycket av vår samhällsutveckling. Om hur industrialismen ned dess tro på stordrift och likriktning hade präglat utvecklingen under lång tid. Förvisso ekonomiskt. Men också politiskt och socialt – kollektivismen i dess moderna tappning är föga mer än industrialismens idé tillämpad på människor i stället för maskiner. Om hur vi stod på tröskeln till en ny tid – bortom den industriella stordriften, bortom den sociala ingenjörskonsten – där nya rön inom vetenskap och teknik öppnade upp för förändring, decentralisering, mångfald och maktspridning till människor på ett sätt som då ännu få kunde föreställa sig. När de första stora datorerna kom, fanns det de som såg detta som planerings- och centralstyrningsutvecklingens själva kulmen. Nu kunde all information samlas ihop på ett ställe, och nu kunde allt planeras, styras och ställas med en precision som aldrig förr. Men så blev det inte. Utvecklingen har i stället decentraliserat och spritt information som aldrig förr. Utvecklingen har skjutit fart på ett sätt som gör att planeringsfilosofier ter sig allt mer mossiga. Utvecklingen har sprängt gränser och barriärer på ett sätt som fått även de mäktigaste av totalitära system att falla ihop som ruttna gamla svampar. Och i spetsen för denna utveckling har den lavinartade utbredningen av mikroelektroniken och dess olika tillämpningar gått. Om kolet och stålet under olika epoker omvandlade världen, är det uppenbart att kiselsanden under de senaste decennierna har mer än övertagit den rollen. *** Hur hisnande snabb utvecklingen varit på detta område har vi alla våra små privata exempel på. I min GSM-telefon har jag i dag avsevärt större datorkraft än vad som fanns i de rumsstora datorer som först såg dagens ljus åren efter kriget. Och med den utveckling av sekelskiftet att finnas sådana som har en beräkningskraft motsvarande den vi i dag associerar med de s.k. superdatorerna. När jag för någon månad sedan besökte min optiska butik för att rätta till de av min dotter något tilltufsade glasögonen fann jag i butiken inte mindre än sex separata persondatorer med varierande användning. Och i den litteratur som försöker att se framåt läser jag om hur man räknar med att det i framtiden kommer att vara möjligt att integrera mikrokretsar i mina glasögon för att omvärlden och kanske omedelbart kunna visa resultatet just på mina glasögon. Sättet att arbeta också inom politiken har revolutionerats. När jag som en av de allra första i mitten av 1980-talet släpade in en PC av märket Ericsson i riksdagshuset var det många som tyckte att det mest var en gimmick. I dag håller vi på att få ett av världens mest informationsteknologitäta parlament. När jag flyttade in i statsministerrummet på Rosenbad hösten 1991 innebar det att flytta in i en miljö där den moderna tekniken var totalt frånvarande. I dag sker allt mitt arbete på datorer. Jag kommunicerar via EP inte bara med regering och medarbetare, utan också med riksdag och partiorganisation. Och nätet sträcks ut allt vidare. Jag sköter mitt uppdrag som ordförande i Internaional Democrat Union genom en elektronisk postförbindelse till kontoret i London, och genom uppkoppling på Internetsystemet har jag tillgång till kontakter och informationer över hela världen. I fredags skickade jag över Internet ett EP till president Clinton i Vita Huset för att visa å de möjligheter som finns. Och fick via samma Internet ett svar från honom. Om några veckor kommer statsrådsberedningen i dess helhet – liksom bl.a. Vita Huset i Washington – att vara tillgänglig på Internetsystemet. I detta globala nätverk av nätverk som växer med ca 10 procent i månaden och som om några år beräknas omfatta ca 100 miljoner användare finns det nu också två centrala regeringskanslier uppkopplade. *** Denna snabba tekonologiska utveckling kommer att påverka varje del av vårt samhälle. Det vi sett hitintills är bara början – det vi kommer att se under kommande decennier kommer att vara långt mer genomgripande till sin natur och karaktär. Vi som bor och verkar i Sverige har varit och är fortfarande duktiga. Med våra råvaror – skogen och malmen – som grund och med vår industriella talang som hävstång utvecklades vi under ett sekel snabbare än någon annan nation. Det gjordes möjligt av en stat som då var stark och begränsad, av klara regler för företagande och samhälle och av en uppbyggnad av kompetens och kunnande som satsade på spjutspetsar men vars resultat kom alla till del. Men vi vet att vår ekonomiska utveckling under de senaste decennierna har varit mindre imponerande. Politiken gavs en inriktning som innebar att transfereringar växte avsevärt snabbare än tillväxten. Och vår industri – och näringsstruktur kom mer att inriktas på det som en gång var än på det som var på väg att bryta fram. Nu håller detta på att förändras. Steg för seg håller vi på att göra Sverige till en tillväxt – och företagarnation med möjligheter att fullt ut ta tillvara på den globala och teknologiska revolutionens alla möjligheter. Men detta ställer stora krav – större än vad jag tror att de flesta i vår offentliga debatt ännu insett. Det räcker inte med några år av god ekonomisk utveckling som vi nu kommer att få 1994 och 1995. Det krävs att vi fullt ut inser vidden av de förändringar som sker i vår omvärld, i våra teknologiska förutsättningar och i själva möjligheterna till utveckling. Och att detta ställer krav på kontinuerlig anpassning, utveckling och omvandling. Nostalgiska rop på återgång till det som en gång var är ingenting annat än den sirensång som kommer att leda till undergång. När industrisamhället nu med stormsteg omvandlas till informationssamhället innebär detta inte att industrin som sådan blir gammal och föråldrad. Långt därifrån. Även den tar genom det som brukar kallas den tredje industriella revolutionen steget in i det nya. Men det innebär att nya teknologier som nu skapar de nya möjligheterna. Att det är vår förmåga att som samhälle se dessa möjligheter, utnyttja dem och våga vara på dnna utvecklings framkant som avgör vilken framtid vi en gång kommer att lämna över till våra barn och barnbarn. De nya informationsteknologierna har trängt längre ut i vårt svenska samhälle än i de flesta andra. Den datoriserade tågluffargeneration som nu börjat sin långa marsch genom institutionerna vet vad det handlar om. Vi har teknologier, kunskaper och kompetens som ger oss en bas bättre än de flesta. Det är ingen tvekan om att Sverige redan nu är ledande i Nordeuropa när det gäller informationsteknologi. Och det är tveklöst att vi i dag på de flesta områden tillhör de bästa i Europa. Men detta räcker inte. Vi måste sätta målet högre. Låt oss ställa målet att senast år 2010 tillhöra den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar när det gäller varje del av utnyttjanden av informationsteknologin. Att välja ett år är att välja en symbol. I mitt val en mycket tydlig sådan. Förut har vi ställt upp åratal för att avveckla och förbjuda teknik och dess användning. Nu är det dags att ställa upp mål för utvecklingen och användningen av revolutionerande framtidsteknologier. *** Den rapport med förslag till nationell samling för att skapa en svensk infrastruktur för information som IVA för mindre än månad sedan överlämnade till utbildningsministern har en ansats som jag tror är både riktig och nödvändig. Det handlar mindre om de storstilade nysatsningar på hårdvara i den ena eller den andra formen, och mera om en bred nationell satsning på mjukvara i form av användning och spridning av de nya teknologierna. Sverige ligger relativt väl till när det gäller utvecklingen av det nya informationssamhällets rent fysiska infrastruktur. När det i den internationella debatten nu talas mycket om vikten av att bygga ut elektroniska motorvägar för bredbandskommunikation talas det om ett område där vi är relativt långt framme och där utvecklingen i Sverige nu går snabbt fram. Det gäller såväl användningen av Televerkets gamla nät som de nya digitala nät som nu byggs ujpp runt om i Sverige och de specialsatsningar i form av t. ex. Stockholm Gigabit Network som nu sker. Och det gäller inte minst de nya möjligheter som nu håller på att öppnas upp för olika former av radiokommunikation, där Sverige tillhör de absolut ledande i Världen. ”Rälsen” finns – bristerna ligger nog mer i användningen och spridningen av de kontinuerligt allt viktigare teknologierna. Till samma slutsats kom NUTEK i en studie om infrastruktur för informationssamhället nyligen. Att det fanns en risk för att det blev en för stor diskrepans mellan torftig användning och avancerad teknik. Att infrastrukturen, i betydelsen av långlivad bas, ligger mindre i tekniken än i användningen, mindre i materien än i idéerna. Och att en nationell infrastruktursatsning därför i första hand bör inriktas på att utveckla användning av de nya teknologierna. Att det ges en bred tillgång till snabb och enkel informationssökning i olika former av databaser. Att vi steg för steg skapar förutsättningarna för ett Sverige där alla människor elektroniskt kan hämta information och kommunicera med varandra snabbt, enkelt, säkert och billigt oavsett tid och plats. Med röst, med data, med bild eller med video. Den nya teknikens alla nya möjligheter skall spridas så brett som det över huvud taget är möjligt. Effekterna kommer att bli djupgående. Dt handlar om att rädda liv, att skapa jobb och att öppna upp möjligheten för var och en att få tillgång till den bästa utbildning som världen kan ge. Det handlar om nya möjligheter till tillväxt och välfärd. Och också om ett samhälle långt mer decentraliserat och med långt mer av utrymme för variation och valfrihet än vad gamla tiders teknik och tankar skapade utrymme för. Stockholm växer nu fram som norra Europas IT-huvudstad. Här finns de ledande storföretagen, många av de mest spännande nyföretagarna, de stora forskningskoncentrationerna och de viktiga framtidssatsningarna med t. ex. Gigabitenätet. Men vi ser redan hur IT skapar nya förutsättningar för bygder som tidigare trodde att de definitivt hade hamnat på samhällsutvecklingens skuggsida. Arvidsjaur håller på att bli en av spjutspetsorterna i den svenska IT-satsningen. Här har bl. a. med hjälp av Microsoft skett en storsatsning på informationsteknologi icke bara i skolan utan också i ansträngningarna att attrahera nya företag till bygden. Och man håller på att lyckas. Det ena IT-företaget efter det andra kommer dit. Nyman & Schultz förlägger sin expansion dit och har vad gäller data- och arbetsmiljö byggt upp Europas modernaste bokningscentral. Hertz biluthyrning har också sin bokningscentral i Arvidsjaur som arbetar online med datorer i Oklahoma City för att boka hyrbilar för svenska kunder i t. ex. Hong Kong. En ny byggkonsult håller just på att starta en verksamhet som bygger på IT och som härifrån gör konstruktionsritningar åt en husfabrik i Oregon som är inriktad på den japanska marknaden. Arvidsjaur är inte ensamt. Ronneby satsar stort och framsynt på att bli en IT-kommun. Helsingborg har planer på att bygga upp ett fiberoptiskt stadsnät. På universitetsorter som Linköping och Luleå knoppas ständigt nya aktiviteter av. Gradvis förändras så den svenska näringsstrukturen. För några år sedan räknade man med att ca 70.000 personer arbetade inom elektronikindustrin i Sverige och ca 170.000 i den direkt IT-beroende delen av industrin i övrigt. Men mot bakgrund av den årliga tilväxt kring 15 procent som visett under senare år är dessa siffror i dag sannolikt en bra bit högre. När Ericsson tar hem den ena ordern efter den andra på sin mobila telefoni och sina avancerad växlar, och anställer tusentals nya medarbetare för at klara sin kraftiga expansion, får det inte utan skäl rubriker. Men än viktigare är den nya småföretagsamhet som håller på att bryta fram. Killar och tjejer som utvecklar ny programvara och nya system. Nytänkare som bryter sig loss från de stora företagen och stora strukturerna för att med egna idéer prova de egna vingarna – och som känner att det bär. Över hela världen ser vi i dag hur de nya IT-teknologierna förändrar gamla näringsstrukturer. Utvecklingen går snabbt. Redan håller en del av det tänkande som lett till den väldiga fokuseringen av s.k. elektroniska motorvägar på att passeras av utvecklingen. Det talas om multimedia och om virtuella världar. Och det som nu sker är att nya teknologiska landvinningar leder till att gårdagens separata data-, telekommunikations-, media och hemelektronikindustrier håller på att flyta ihop. Vid sekelskiftet beräknas – det är Apple Computers som står för prognosen – denna kombinerade globala industri kommer att omsätta svindlande 30.000 miljarder kronor. Skulle vi i Sverige kunna svara för bara enstaka procent av denna snabba utveckling av det samlade IT-området skulle det kunna svara för bara enstaka procent av denna snabba utveckling av det samlade IT-området skulle det kunna ha genomgripande effekter på våra möjligheter till sysselsättning och ekonomisk utveckling. Och jag ser inga skäl till varför detta inte skulle vara möjligt. *** Men för att det skall vara möjligt behöver vi en bred nationell satsning på utveckling och användning av de nya informationsteknologierna. Till stora delar är den redan igång – utan alltför mycket av buller och bång. Jag har redan nämnt att vi ligger mycket långt framme när det gäller olika typer av infrastruktur för elektronisk kommunikation. De storsatsningar regeringen gjort för att såväl bredda som förbättra den högre utbildningen spelar långsiktigt en stor roll, liksom de storsatsningar som nu kommer att ske på forskningsområdet. Sammanlagt kommer det nu att ske statliga forskningssatsningar på IT-området på ca en miljard kronor om året. Och de satsningar som sker på forskning och utveckling inom den privata sektorn är många gånger större än så. Den nationella satsningen handlar därmed mera om att bredda användningen, och att med strategiska insatser se till att vi bygger ett IT-samhälle som fullt ut tar tillvara teknologins alla möjligheter. Här spelar också regeringen en viktig roll. Den kan ge ledning och inriktning. Och det gäller regeringen i dess helhet. I min regering finns ingen dataminister och ingen IT-minister. I min regering är varje minister dataminister och IT-minister. För att ytterligare förstärka den roll som regeringen kan spela när det gäller att ge ledning och inriktning för en brev nationell satsning på informationsteknologier kommer jag att tillkalla en kommission som innefattar de närmast berörda statsråden – näringsministern med ansvaret för den tekniska utvecklingssatsningen, kommunikationsministern med det omedelbara ansvara för telekommunikationerna, finansministern med ansvaret för hela den offentliga sektorns IT-användning, utbildningsministern med ansvaret för den viktiga användarsidan, justitieministern med ansvar för de olika lagstiftningsfrågorna – för att på olika sätt påskynda introduktionen av IT-system. Mot bakgrund av frågornas stora betydelse kommer jag själv att leda kommissionen. Till den kommer vi att knyta också företrädare för forskning och näringsliv. Det omedelbara ansvaret för att inom kommissionens ram leda arbetet med bl. a. de rekommendationer som IVA-studien gav kommer att ligga på utbildningsministern. Kärnan i kommissionens arbete blir att sätta strålkastarljuset på möjligheter och att ta bort de hinder och begränsningar som kan finnas. Och det är åtskilligt som då måste upp på bordet. Påfarterna till de elektroniska nätverken bör breddas; lagstiftningen skall utvecklas, inte minst när det gäller intellektuella äganderätter; datakommunikation kan introduceras i vården, telemedicin kan bl.a. underlätta informationshantering; och offentlig information bör kunna göras tillgänglig via datorsystem. Det är fråga om användarstimulans, pilotprojekt, distansarbete, utbildningsväsendet, forskning och distansutbildning. Det handlar om att röja undan hinder för den utveckling som nu håller på att vinna egen kraft. Och i någon utsträckning är det säkert en fråga om pengar. Jag nämnde att resultatet av de beslut som redan fattats är att det nu kommer att satsas ca en miljard kronor om året av statliga medel på olika former av forskning och utveckling inom IT-området. Det kan inte uteslutas att behoven kommer att visa sig vara större än så. Men denna regerings metod är aldrig att dela ut pengar innan vi är absolut övertygad om att de kommer till bäst användning på ett visst sätt. Dock: När vi nu gör slutregleringen av löntagarfondsmedlen skall där skapas ytterligare utrymme för de satsningar som kommer att krävas när det gäller innovationsverksamhet och informationsteknologi. Få satsningar är av större strategisk betydelse för vår framtid än dessa. *** De erfarenheter vi gjort i vårt eget land, och de vi kunnat tyda del av från omvärlden, leder oss till en viss försiktighet när det gäller att lansera storstilade planer som sedan snabbt kullkastas av den dynamiska verkligheten. En satsning IT 2010 får inte bli informationssamhällets motsvarighet till industrisamhällets Stålverk 80. Det är mot den bakgrunden jag tror att det är strategiskt att vi inriktar den nationella satsningen just på att bredda användning av informationsteknologi. Och det är ju genom denna som de stora produktivitets-, välfärds- och decentraliseringsvinsterna för samhället kommer. Och det är mot denna bakgrund det är så viktigt att se denna utveckling inte som en utveckling där några stora prestigeprojekt står centrala, utan där vi genom ett forsknings- och företagarklimat som inte får stå de främsta i världen efter i frihet och i framtidstro får till stånd en utveckling med verklig bredd i olika delar av vår ekonomi. Den avregleringsvåg som är en del av det globala liberala systemskiftet är en central del av detta. Det är svårt att överdriva betydelsen av den avreglering av de tidigare så reglerade telekommunikationerna som sker runt om i världen och som med konkurrensen om kundernas gunst som hävstång nu leder till det ena tekniksprånget efter det andra. Här ligger vi långt framme. Den nya telelag som riksdagen beslutade om i juni förra året syftar till att underlätta konkurrens. Telia har visserligen fortfarande helt dominerande marknadsandelar, men ansökan efter ansökan om olika alternativ kommer nu in till Telestyrelsen. Och jag kan bara välkomna den möjlighet till pressade kostnader och nya möjligheter som konkurrens alltid ger. Och alldeles självklart spelar företagarklimatet och i all synnerhet nyföretagarklimatet en avgörande roll för våra möjligheter. De nya idéerna trivs ofta bäst i de nya företagen – och ett samhälle som inte ger nyföretagandet goda möjligheter är därmed ett samhälle som låser sig själv allt mer vid det gamla och nedgående. *** Vi lever i de stora systemskiftenas omvälvande tid. Det politiska systemskiftet. Kollektivismens successiva borttynande. Centraliserings- och planeringsideologiernas förfall och sammanbrott. Den marknadsekonomiska revolutionen. Ekonomiernas globalisering. Kort sagt: Det globala liberala systemskiftet. Men också det teknologiska systemskiftet som rubrikmässigt och alltför förenklat brukar sammanfattas i övergången från industri till informationssamhälle. Det är inte den råa styrkans och stora mängdens teknologier som dominerar – utan i stället den allt mer förfinade intelligensens och småskalighetens. Och de bättre systemskiftena går hand i hand – de både förutsätter och förstärker varandra. På samma sätt som den tidiga industrialismens teknologier och läror förde oss in i kollektivismen och centraliseringen, för oss nu det gryende informationssämhällets teknologier och användningar in i ett samhälle som sprider makt och inflytande, ställer pyramider på ända och gör en ny frihet möjlig. varje system- och epokskifte av denna art leder till att korten blandas och ges igen när det gäller nationers möjligheter och plats. Det som en gång var givet är det inte längre. Därför är det så viktigt att vi ser vidden av förändringarna och inser omfattningen av de möjligheter som nu finns. Nyckelfrågan inför framtiden är att vi på samma framgångsrika sätt som för hundra år sedan måste kunna ställa om hela vårt samhälle efter en helt ny tidsålders förändrade förutsättningar. Det liberala och det teknologiska systemskiftet går hand i hand. Den nya informationsteknologin ger oss helt nya möjligheter – men möjligheter som också är öppna för varje annan nation i denna värld. Det är bara genom att ge den mänskliga kreativiteten, det fria företagandet, det gränslösa forskandet och det ständiga sökandet efter ny kunskap så stor frihet och så goda förutsättningar som möjligt som vi åter en gång kan göra Sverige till en vinnare i ett skede av omvälvande global omdaning.