Klartecken för Öresundsbron
Anförande i Sveriges riksdag
Fru/Herr Talman, Den 20 januari i år informerade jag riksdagen om läget vad avser regeringens fortgående prövning av den fasta förbindelsen över Öresund. Bakgrunden till informationen var dels de besked om inriktningen av prövningen som regeringen lämnat den 13 januari, dels resultatet av det svensk-danska statsministermötet i Malmö den 19 januari. Jag konstaterade vid det tillfället att regeringens prövning enligt naturresurslagen hade visat att det inte förelåg några hinder mot bifall till konsortiets ansökan enligt denna lag. Vad gäller förbindelsens tillåtlighet enligt vattenlagen hade Vattendomstolen emellertid tillstyrkt att den svenska delen av förbindelsen uppförs endast under vissa förutsättningar, bl.a. att förbindelsen utförs som en nollösning. Därmed avsåg domstolen att vattenflödet från Kattegatt genom Öresund till Östersjön inte fick bromsas upp så att salt- och syretillförseln till Östersjön minskade. Kravet ställdes att den uppbromsande effekten av förbindelsen på vattenströmningen genom Öresund skulle begränsas till ner mot 0,5 procent och att denna uppbromsning elimineras genom muddring. Mot denna bakgrund gav regeringen konsortiet möjlighet att inkomma med kompletterande material för att visa en konkret utformning av förbindelsen som klarade de förutsättningar som Vattendomstolen angivit. Sedan detta kompletterande materiall inkommit uppmanade regeringen vattendomstolen att granska detta och bedöma huruvida de uppsatta villkoren kunde uppfyllas eller inte. Vattendomstolen kom den 20 maj in med det begärda yttrandet. Domstolen ansåg att de föreslagna förutsättningarna vad avser begränsning av sedimentspill samt begränsning i tid och rum av grumlande arbeten hade fått en helt tillfredsställande lösning. Däremot fann domstolen att konsortiet då inte hade visat att nollösningen, med den definition som domstolen valt, kunde uppfyllas. Domstolen ansåg därför att konsortiet, innan regeringen tar beslut i tillåtlighetsfrågan, skulle för regeringen redovisa beräkningar utifrån domstolens definition av en nollösning. Beräkningarna borde göras oberoende av varandra och kunde utföras av SMHI och DHI med hjälp av tvådimensionella modeller. Sådana beräkningar har därefter redovisats av konsortiet. SMHI och DHI har utfört beräkningarna på delvis olika sätt och med delvis olika metoder. Instituten kommer dock bägge fram till blockeringseffekter som ligger under eller i nivå med domstolens villkor. Under den fortsatta beredningen hitintills har icke för regeringen redovisats något material som ger anledning att ifrågasätta denna slutsats. Kammarkollegiet har upprepat att de anser det tekniskt möjligt att åstadkomma en nollösning, och sagt att den mätserie som nu presenterats till sin längd uppfyller kravet på en designperiod som är statistiskt representativ. Därmed kan det således konstateras att det är möjligt att uppfylla den matematiska nollösning som de svenska och danska regeringarna varit överens om samtidigt som domstolens förutsättningar beträffande muddringar och sedimentspill uppfylls. Som jag nämnde inledningsvis anser regeringen att beredningen visat att det inte finns något hinder mot ett bifallsbeslut i ärendet enligt naturresurslagen. Då nu även prövningen i vattenlagsärendet visat att de av vattendomstolen föreslagna förutsättningarna kan uppfyllas ser jag inga återstående hinder för att regeringen fattar beslut om att tillåta att Öresundsförbindelsen uppförs. Beredningen av ärendet inom miljödepartementet är dock icke slutförd. Den kommer att avslutas under de närmaste dagarna. Regeringen kommer att fatta beslut i nästa vecka. Som jag redovisade för riksdagen den 20 januari kan det i regeringen komma att föreligga delade meningar. Dessa torde då kunna föras tillbaka till de olika åsikter i grundfrågan som kom till uttryck vid riksdagens ställningstagande till avtalet med Danmark i maj 1991. Därmed slutförs den utomordentligt omfattande prövning av Öresundsförbindelsen som har gjorts av regeringen. Genom de hårda krav som har ställts på konsortiet har regeringen åstadkommit en miljöoptimering av Öresundsförbindelsen som det inte torde finnas någon internationell motsvarighet till. Förändringarna i utformningen av förbindelsen i jämförelse med det projekt som redovisades för riksdagen våren 1991 är betydande. Detta är en direkt följd av de hårda miljökrav som regeringen successivt ställt.