Anförande i riksdagen om situationen kring Gaza
Anförande i Stockholm, Sverige
Fru talman,
För en vecka sedan konfronterades vi plötsligt med en dramatisk situation som inte bara berörde centrala delar av vår politik vad gäller Mellersta Östern utan också svenska medborgares säkerhet och välbefinnande.
Tidigt måndag morgon förra veckan bordade israelisk militär en rad fartyg som ingick i operationen Ship to Gaza. Bordningen skedde på internationellt vatten i strid med internationell rätt. Vid övertagandet av ett av fartygen kom nio personer att mista livet efter beskjutning av den israeliska militären.
Som regeringen agerade vi tydligt och tidigt enligt två riktlinjer.
För det första att ge den hjälp som bör ges till svenska medborgare som hamnar i en besvärlig situation. Våra omedelbara åtgärder handlade om att få klarhet i situationen för elva svenska medborgare och ge dem möjlighet att så snart som möjligt återvända hem.
För det andra att bidra till en så bred och stark internationell reaktion som möjligt. Vi ville att denna skulle fokusera också på ett internationellt klarläggande av vad som faktiskt hänt, och vi ville alldeles självklart i denna reaktion på nytt belysa den oacceptabla och kontraproduktiva israeliska politiken gentemot Gaza.
Under de tidiga morgontimmarna kallades Israels ambassadör i Sverige till Utrikesdepartementet samtidigt som jag tog kontakt med EU:s Höge Representant Cathrine Ashton och vi i Bryssel begärde ett omedelbart inkallande av EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetsfrågor.
Det omedelbara resultatet av detta blev ett starkt och tydligt uttalande av den Europeiska Unionen senare under måndagen.
I detta fördömdes den våldsanvändning som hade lett till att människor hade dödats och vi krävde en omedelbar, fullständig och oberoende utredning av händelsen och omständigheterna runt denna.
I samma uttalande upprepades de krav vad gäller Gaza som med stor tydlighet senast hade formulerats under det svenska ordförandeskapet i de viktiga slutsatserna om Mellersta Östern den 8 december 2009.
Vi krävde ett omedelbart, permanent och villkorslöst öppnande av övergångarna till Gaza för humanitär hjälp, kommersiell handel och personer till och från Gaza.
Under dagen begärde Turkiet samtidigt ett möte med FN:s säkerhetsråd, och detta kom också till stånd under natten mellan måndagen och tisdagen. Viktigt var då att säkra att centrala delar av de slutsatser som beslutats av Europeiska Unionen nu kunde förankras i FN:s säkerhetsråd.
Till stora delar kom så också att bli fallet.
Säkerhetsrådet krävde i ett ordförandeskapsuttalande en omgående, oberoende, trovärdig och transparent utredning i enlighet med internationell standard om vad som hade hänt.
Viktigt var också att säkerhetsrådet krävde ett omedelbart frigivande av de civila medborgare från en rad olika länder som Israel då på olika sätt hade tagit hand om.
Detta var av speciell vikt eftersom vi då hade fått klart för oss att den israeliska regeringen uppenbarligen hade planer på att ställa i alla fall delar av dessa inför rätta. De hade redan förts till ett fängelse.
Vi reagerade mycket skarpt mot dessa planer. De saknade varje rättslig grund. Jag är intill denna dag förvånad över att en så i grunden tokig plan hade kunnat godkännas av ansvariga israeliska myndigheter.
Jag nämner händelseförloppet och vårt agerande med viss detaljrikedom därför att jag tror att det i detta låg en del av nyckeln till att vi kunde få en så relativt snabb upplösning av i alla fall den första delen av krisen.
Det handlade inte om att vifta med ensidiga svenska åtgärder. Sådana skulle isolerat Sverige mer än vad de skulle påverka Israel. Det handlade om att med tidiga och tydliga initiativ lägga grunden för en bred och skarp internationell reaktion.
Och med det kom vi ju också att lyckas.
Genom mycket goda insatser av utrikesdepartementets personal såväl här i Stockholm som i Tel Aviv, och genom en kontinuerlig och tydlig dialog med Israel, kunde successivt de elva svenska medborgarna ges möjlighet att återvända hem.
De sista sju av dessa hade vi möjlighet att få ut genom nära samverkan med Turkiets regering.
Tillsammans med personal från generalkonsulatet i Istanbul - som också gjorde mycket goda insatser - hade jag möjlighet att ta emot dem när de anlände till Istanbuls flygplats under natten mellan onsdagen och torsdagen.
Fru talman,
Därmed hade frågan om hjälp till svenska medborgare i detta omedelbara skede fått en snabb och tillfredsställande lösning. Nu återstår främst två frågor.
Den första rör den utredning om skeendet som såväl EU som FN:s säkerhetsråd med stor tydlighet krävt.
Att Israel självt har anledning att utreda ett händelseförlopp som - också enligt deras egna förutsättningar - kom att gå så fruktansvärt snett och få så allvarliga konsekvenser för landets anseende tar jag för självklart.
Men detta räcker inte.
Övervåldet som ledde till att människor dödades ägde rum på internationellt vatten. Det är därmed nödvändigt att utredningen äger rum inom en ram där också FN medverkar.
Jag välkomnar de initiativ i denna riktning som nu tagits av generalsekreterare Ban Ki-moon. När vi träffas i kretsen av EU:s utrikesministrar på måndag i den kommande veckan i Luxembourg kommer frågan självklart att stå på vår dagsordning.
Att den israeliska blockadpolitiken mot Gaza är oacceptabel och kontraproduktiv har jag haft anledning att konstatera åtskilliga gånger tidigare - inte minst när jag som första utrikesminister besökte Gaza, talade med dess invånare, såg förstörelsen och upplevde desperation i den ekonomiska situationen omedelbart efter kriget vintern förra året.
Sedan dess har situationen knappast förbättrats på något avgörande sätt.
FN uppskattar att ca 80 % av de varor som finns i butiker och på annat sätt i Gaza nu smugglas in genom de omfattande tunnlar som går under gränsen till Egypten.
Men varorna blir dyra för vanliga människor samtidigt som stora pengar hamnar i fickorna på Hamas - som ju dessutom får finansierat en infrastruktur för smuggling som med all sannolikhet också används för vapen och sprängmedel.
Detta är en huvudlös politik. Den föder extremism och göder extremister. Den isolerar Israel och den förödmjukar och förnedrar också oskyldiga människor.
Det är min förhoppning att vi nu kan få till stånd en internationell process som leder till att denna situation förändras och förbättras på ett avgörande sätt.
Vi för nu inom Europeiska Unionen aktiva diskussioner om hur vi olika sätt kan medverka till en ordning som tillfredsställer grundläggande krav från såväl EU och FN som från Israel. Vi är beredda till konkreta insatser i detta syfte.
Vår reaktion mot det som inträffade för en vecka sedan var tydlig och stark.
Men jag sade också att det var mycket viktigt att situationen inte ledde till en allmän anti-israelisk hysteri.
Extremistiska känslor eller yttringar riskerar att underminera såväl de möjligheter till en fredsprocess som finns som de möjligheter till en öppning i Israels Gaza-politik som nu möjligen kan finnas.
Till en sådan politik kommer regeringen inte att medverka.
Vi förblir förpliktade till den tydliga politik för en verklig fred i Mellersta Östern som lades fast av den Europeiska Unionen under Sveriges ordförandeskap.