October 11, 2018

April 28, 2017

Please reload

Senaste publicerat

Uppdrag: utrikesminister

September 29, 2014

Anförande vid Utrikespolitiska institutet, Stockholm, Sverige

Det var i början av december 2006 som jag stod här och talade om en ny politik för en ny...

1/8
Please reload

Utvalda anföranden

Utvidgningen är en historisk framgång

May 4, 2014

Artikel i Expressen

 

I veckan som gick är det tio år sedan EU:s historiska utvidgning österut. 2004 blev Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Estland, Lettland, Litauen, Cypern och Malta fullvärdiga medlemmar.

 

Nu kan vi konstatera att utvidgningen har stärkt EU som gemenskap och de enskilda medlemsstaterna i sig - både de nya och de gamla.

 

När EU i dag talar i världen gör vi det som 28 medlemsstater. Vi står eniga när grundläggande principer för säkerhet hotas eller demokrati och frihet måste byggas i vår omvärld.

 

EU är i dag världens största integrerade ekonomi. Anslutningsprocessen och de reformer som utvidgningen ledde till ökade BNP per capita i de nya medlemsstaterna med nästan två procentenheter om året mellan 2000 och 2008, enligt beräkningar från EU-kommissionen.

 

Även i de tidigare medlems- staterna är effekten positiv. Forskning visar till exempel, tvärtemot populistiska påståenden från både vänster och höger, att arbetskraftsmigrationen från de nya medlemsstaterna har gynnat mottagarländerna.

 

EU:s utvidgning österut skiljer sig därmed inte ifrån andra utvidgningar. Sverige var ju för mindre än 20 år sedan självt föremål för en EU-utvidgning. Att vi kom med 1995 har gynnat både EU och Sverige. Ekonomerna Fredrik Erixon och Stefan Fölster visade nyligen att Sveriges EU-inträde i motsats till vad många tror framför allt har varit bra för låg- inkomsttagare, miljö och välfärd. Vårt land är i dag en naturlig del av EU. Vi är en konstruktiv röst i samarbetet. Tidigare i år rankades exempelvis Sverige av den internationella tanke- smedjan ECFR som den tredje mest framgångsrika medlemsstaten i att påverka unionens gemensamma utrikespolitik.

 

Efter den vår som har varit är det på sin plats att jämföra Polen och Ukraina - två länder i den tidigare kommunistsfären där det förstnämnda landet kom med i EU 2004. Vid tiden för murens fall hade Polen och Ukraina ungefär samma BNP per capita. I dag är Polens mer än tre gånger Ukrainas. Polen är en växande ekonomi och allt mer betydelsefull aktör inom EU. Ukraina är på randen till bankrutt, hemsökt av korruption och i akut behov att modernisera ekonomi och samhälle.

 

Det är mot denna bakgrund vi nu måste blicka framåt mot EU:s fortsatta utvidgning. Även om krisen

 

i Ukraina innebär påfrestningar, kan den på längre sikt ge en injektion i utvidgningsarbetet.

Trots kyla, hot och våld samlades hundratusentals människor vinterdag efter vinterdag under både EU- och ukrainska flaggor i Kiev och andra platser i Ukraina. Drivkraften var nog inte bara den modernisering som ett EU-närmande i sig skulle innebära. Lika mycket visade det nog att EU:s gemensamma värden - demokratin, rättsstaten, marknadsekonomin och det sociala ansvarstagandet - förblir en magnet för länder i vårt närområde.

 

Vi måste använda utvidgningens 10-årsminne till att återkalla den insikt och energi som vägledde Europas länder från murens fall och fram till EU-anslutningen. Samma kraft behövs för att uppmuntra och stödja de länder i EU:s närområde som vill närma sig vår union.

 

I vår hoppas vi att Albanien kan ges status som kandidatland. Serbien och Kosovo har tagit viktiga steg mot försoning med hjälp av EU:s dragningskraft. Men integrationen av västra Balkan och Turkiet är långt ifrån avslutad. Svaga statsbyggnader - som i Bosnien - har misslyckats att leva upp till medborgarnas och EU:s förväntningar. Cypern är fortfarande delat. Makedonien och Turkiet har länge hållits tillbaka, vilket inte har varit bra för reformkrafterna.

 

Det diplomatiska genombrottet mellan Serbien och Kosovo nåddes inte minst efter insatser från EU:s gemensamma utrikestjänst. Samma dynamik skulle kunna användas för att bryta dödläget för de länder som nu står och stampar. Lärdomen från 2004 är ju att det är värt det.

 

Nu måste ländernas ledarskap ta ansvar för reformer, och EU investera större kraft i processen. Slutmålet, fullvärdiga EU-medlemskap, är en sådan konstruktiv kraft. I detta ligger givetvis att vi sam- tidigt inte ska ge avkall på EU:s villkor för medlemskap.

 

Det måste bli tydligare för alla presumtiva medlemmar var landet befinner sig i förhållande till målet. Det underlättar civilsamhällets engagemang och uppmuntrar till en sund konkurrens mellan länderna.

 

Så kan EU:s utvidgning drivas vidare med kraft och engagemang. Det kräver politiskt ledarskap från både medlemstater och EU-institutioner. Därför har de svenska väljarnas röst för ett öppet Europa betydelse i Europaparlamentsvalet den 25 maj.

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload