O Du heliga enfald

Artikel i Aftonbladet

Hade Sovjet planer på att anfalla Sverige? Ja, allt vi fått reda på sedan murens fall tyder tydligt på det. Och de sovjetiska militärkartor över Sverige som Aftonbladet nu publicerar styrker den bilden ytterligare.

Sovjetunionen var en sluten, övermilitariserad och mot våra fria samhällssystem i grunden fientligt inställd stat.

Fram till slutet av 1980-talet visste alla sovjetiska ledningar att deras makt och överlevnad ytterst grundade sig på vapnens makt. De hade en gång tagit makten genom en kupp och sedan säkrat den med massiv terror och inbördeskrig. De hade förött jordbruk och företagande och med massterror av aldrig tidigare skådad omfattning byggt upp sin centraliserade plan- ekonomi, som till mycket stor del handlade om att producera krigsmateriel av olika slag.

Sovjet led oerhört under det andra världskriget och spelade en viktig roll för att Hitler kunde besegras. Men vi skall inte glömma att det var Stalins och Hitlers handslag över Polens och de baltiska staternas frihet som ledde till världskriget. Hitler svek Stalin – inte tvärtom.

Och efter världskriget var det med vapenmakt som man införde ett s k socialistiskt system i halva Europa. Men 1953 i Berlin, 1956 i Ungern och 1968 i Tjecko-slovakien var det bara med stridsvagnarnas hjälp som väldet kunde upprätthållas. 1981 infördes krigsrätt i Polen riktad mot fria fackföreningar och fria partier under hot om sovjetisk invasion.

Det säger sig självt att ett välde som etablerats och upprätthållits med våld också planerar för att offensivt försvara sig med massivt våld. Under de senare decennierna tror jag knappast att ledningen i Kreml övervägde att utan anledning börja ett stort anfall mot Europa och Sverige. I Afghanistan kunde de låta sina arméer marschera in på julafton 1979. Men Europa var farligare. Nato och USA var ett värn som inte gick att bara vifta undan.

Till sist föll Sovjet på att hela systemet hade ruttnat inifrån. Det var inget fel på stridsvagnarna eller ubåtarna eller flygplanen, men samhället bakom föll sönder och samman. Och när Gorbatjov naivt nog trodde att socialismen kunde reformeras och inte behövde försvaras med stridsvagnar, föll den ohjälpligt samman. Sanningen var att socialismen krävde dessa stridsvagnar.

Då lärde vi oss mycket om den planering man hade haft.

Efterlämnade planer i östra Tyskland och Polen talade ett skrämmande språk. Man planerade för massiv användning av kärnvapen – även om man i sin utrikespolitik hade sagt precis tvärtom. Och man hade byggt upp arméer för att på två veckor kunna erövra västra Europa fram till Engelska kanalen och på ytterligare en vecka ner till Pyrenéerna. I de hemliga lagren fanns t o m gatuskyltar på de nya namn som planerats i de städer som skulle erövras tidigt. I norra Europa var det Sovjet självt som svarade för den militära planeringen. Och om den vet vi mycket mindre. Men att en massiv offensiv i centrala Europa inte skulle kombineras med en massiv offensiv i norra Europa förefaller osannolikt.

Under 1980-talet trappades ubåts-kränkningarna av Sverige upp. Och det var inte vilka kränkningar som helst. Det handlade om inträngningar med speciella förband och speciell utrustning i våra känsligaste marina försvarsområden. År efter år trots diplomatiska protester.

Regeringens ubåtsutredare Ekéus tror att det är lika sannolikt att det var Nato som att det var Sovjet som svarade för dessa kränkningar. O Du heliga enfald! Numera har till och med Rysslands f d flottchef talat om de speciella förband med miniubåtar som började upprättas också i Östersjön i början av 1970-talet.

I mina papper har jag numera åtskilliga detaljerade sovjetiska specialkartor över Sverige. Att man gjorde egna sådana talar sitt eget språk.

Men de som Aftonbladet nu publicerar är än mer sensationella. De innehåller av allt att döma renodlat militär information om svenskt försvar och om möjligheter att anfalla Sverige. En del verkar lite föråldrat, men lika väl genuint och allvarligt. Det är uppenbart att det är kartor avsedda att användas av dem som skulle bedöma möjligheten av, planera eller till och med genomföra militära anfallsoperationer mot Sverige.

Mig förvånar detta knappast. Möjligen att man slarvat så att en del blivit kvar i Lettland. Men bedrev man de ubåtsoperationer man gjorde är det knappast förvånande att man tryckte upp militära kartverk över Sverige på detta sätt. Och omvänt. I dag finns Sovjet – tack och lov! – inte längre. Anfallskartorna ligger på sophögar. Det byggs ett demokratiskt och nytt Ryssland. Och vi har lagt neutraliteten bakom oss och mjukavvecklar dessutom alliansfriheten. En federation av nationalstater i form av EU försöker bygga en ny fred i Europa.

Men det är fortfarande viktigt att förstå vår moderna historia. När Sovjet fortfarande fanns var det många som inte ville tala klartext, eller se det övermilitariserade och ofria systemet som det var. En och annan finns fortfarande kvar. Men nu kan vi tydligare se de faror som fanns för Europa och Sverige under de decennier då Europa delades i frihetens och socialismens hälft.

#Ubåtar #Sovjetunionen

Utvalda anföranden
Senaste publicerat
Arkiv
Taggar
Inga taggar än.